Archive for december, 2011

Lejoninnan som tystnade

december 30, 2011  |  England, Minnestext, Soul

Kulturröster som tystnat under 2011

Amy Winehouse

 1983-2011

00-talets mest stilbildande soulröst levde gränslöst, helt i linje med sin obehandlade bipolaritet. Den direkta dödsorsaken må ha varit alkoholförgiftning, men grundproblemet var ett känsloliv i kaos, fullt av sår som täcktes med giftplåster. Amy Winehouses död väckte lika många frågor som hennes bluesgudinneleverne. Vad hade hon kunnat överraska med om hon bara fått bukt med sina demoner? En afrodubstepskiva, rapkarriär eller calypsorevolution? Det får vi aldrig veta. I stället har musikhistoriens sorgligaste gemenskap – 27-årsklubben – utökats med ännu en olycklig supertalang. En egensinnig bikupedrottning som kallade Didos musik för ”the background to death”, men också var genomärlig med sina egna brister. På sitt succéalbum ”Back to black” uppdaterade hon arvet från Billie Holiday och Shangri-Las med hiphopattityd – och vann en hel värld på kuppen.

Det postuma albumet ”Lioness: Hidden treasures” är överraskande värdigt och påminner oss i sitt stilla solsken om att detta dödsfall var en fullständigt onödig och tragisk förlust för alla musikälskare.

Nanushka Yeaman

Baaziz på Kägelbanan

december 19, 2011  |  Algeriet, Konsertrecension, Samhälle

Läs i DN

Baaziz
Scen: Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm.

”Vår president är den enda som bor med sin mamma”, förklarar den algeriska protestsångaren Baaziz, i sin randiga Parisbohemtröja till publikens jubel, och Elvisvickar glatt med höfterna.

Den ystre sanningssägarens dödsföraktande texter och jazziga mix av fransk chanson och Dylan har älskats av folket och avskytts av generalerna sedan starten 1989. TV-kuppen år 2000 där han i stället för att sjunga den patriotiska ”Algérie mon amour”, attackerade militärmakten i direktsändning – den s.k. Baaziz-affären – resulterade i beslagtagna skivor, censur och fortsatt fransk exil.

Ändå är detta något av den gladaste protestmusik jag någonsin hört – och det beror inte bara på den übersvängiga sopransaxen. Enligt Baaziz själv är humorn algeriernas främsta överlevnadsstrategi. Ingen undgår hans syrliga sanningar – varken regeringen eller islamisterna. Även Sarkozy får en välförtjänt plats i publikfavoriten ”El Bandia ”(Alla är banditer).

Först när Baaziz sjunger om papperslösas utsatthet i Frankrike, stelnar leendena.

Även i de andra sångerna skymtar desperationen. ”Vad har vi gjort med självständigheten?” frågar han sig och anklagar regimen för att driva folket till vansinnets brant.

Som väntat hyllar han i stället chaabi-kardinalen M’Hamed El Anka, Elvis och den franske countrytrubaduren Renaud. En vanlig kritik mot Baaziz är just att han kör lite väl många covers. Men det berör knappast mannen bakom ”Je m’en fous” (Det skiter jag i.) Eller fansen, som gastar med och ser sällsynt upplyfta ut efteråt.

Nanushka Yeaman