Archive for mars, 2012

Varför, Amadou & Mariam?

mars 28, 2012  |  Mali, Skivrecension

Läs i DN

Bluesrock

Amadou & Mariam
”Folila”
(Because/Warner)

Betyg: 3

Av alla samarbetspartners på det blinda succéparets nya skiva är det svårast att acceptera Bertrand Cantat – den franske rocksångaren som 2003 slog ihjäl sin flickvän, skådespelerskan Marie Trintignant, dömdes till åtta års fängelse och släpptes efter halva tiden. Att Cantats röst tidigare brann som Thåströms kan för mig inte kompensera att han är huvudgäst på denna skiva. Eller att han förstör ”Oh Amadou” med sin fasansfulla Johnny Halliday-refräng.Då är det lättare att glädjas åt Santigolds och Jake Shears (Scissor Sisters) insatser. Skivan är en syntes av två ursprungsidéer: ett crossoveralbum med hippa New York-kompisar och ett mer akustiskt Mali-album – vilket gör ”Folila” just så ojämn som kreativa kompromisser tenderar att bli.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Dougou badia”

 

Grekland satsar på soul

mars 28, 2012  |  Skivrecension, Soul

Soul

Samling
”Cosmic Grooves”
(It’s just music! Recordings/iTunes/Amazon)

Betyg: 3

Grekland må vara krisdrabbat, men det hindrar inte den tidigare Malmö-dj:n Georgios Paroglou från att starta skivbolag där. Eller dra ihop stjärnor som Betty Wright, Seu Jorge och José James till premiärreleasen. En Mats Nileskär-välsignad samling som rymmer p-funk, Curtis Mayfield-imitatörer och indianjamaicanska ex-operasångerskor.

Men också dub och rymdfolk. Navasha Dayo från Fertile Ground överraskar med nyboogie – Seu Jorge med att leka Craig David. Acid jazz-vibbarna förstärks av att Talkin Loud’-grafikern Swifty designat omslaget och japanska Monday Michiru rundar av skivan – om än med intetsägande sockervaddshouse.  Med hårdare trimning hade Cosmic Grooves gått från lovande till lysande.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”The nubian queens” ft José James

Lyssna på Spotify

Läs recensionen i DN

Tillsammans. Om crowdfunding och kamelmjölk.

mars 28, 2012  |  Ekonomi, Film, Kenya, Reportage, Samhälle

Se mitt och Mattias Lundblads Kenya-reportage här på Fokus hemsida

Tillsammans

Text: Nanushka Yeaman Foto: Mattias Lundblad

Många små bidrag kan finansiera stor ­kultur. Crowdfunding är ett växande alternativ till traditionellt kulturstöd.

Den Kenya-baserade filmproducenten Sebastian Lindström har just kommit tillbaka från Nairobi Hospital.
– Vad är klockan? Jag måste skriva ner när jag dricker kamelmjölk!

Det är första dagen av hans kamelmjölksdetox. Under tio dagar ska han enbart dricka öknens mest näringsrika dryck och se hur blodvärdena förändras. Efter ett blodprov på sjukhuset svepte han 1,5 liter kamelmjölk framför sköterskan.

Läs mer

Afrofuturism på finbesök

mars 21, 2012  |  Ghana, Krönika, Musik, Samhälle

Läs i DN

Han är barfota. Han bär kjol. Han gör afroromska sånger om ekorrar. Detta i ett konservativt land dominerat av gospel och mainstream-hiplife. Man kan lugnt säga att afrorumänske Wanlov the Kubolor är en av Ghanas mest fritänkande artister.

Jag träffar honom en solig eftermiddag i Accra. Han bor hemma hos sin manager Panji i ett hus som funkar lite som en lightversion av Felas ”Kalakuta Republic” – minus polygamin. Huset är som en svängdörr för stans mest intressanta musiker, en trappa ner målar Panjis bror tavlor och ute på gården står dockteatern som Wanlov har byggt till videon ”Veverita” (ekorrlåten). Läs mer

Kiwanuka-effekten

mars 14, 2012  |  England, Musik, Skivrecension, Uganda

Läs i DN

Folksoul

Michael Kiwanuka
”Home again”
(Communion Records/Universal)

Betyg: 4

Det är ett märkligt sammanträffande att Uganda den senaste tiden uppmärksammats för två så diametralt motsatta män. Å ena sidan världens mest eftersökta krigsförbrytare – Joseph Kony. ledare för terrorsekten Herrens motståndsarmé (LRA) som de senaste 24 åren tvingat tiotusentals barn att bli sexslavar och barnsoldater – och nu jagas i vår tids största sociala mediekampanj.

Å den andra hans totala antites, stjärnskottet Michael Kiwanuka, vars föräldrar flydde till Storbritannien undan landets ökända 70-talsdiktator Idi Amin. Läs mer

Postdubstep och bloddiamanter

mars 14, 2012  |  Skivrecension, Sydafrika

Afrofuturism

Spoek Mathambo
”Father creeper”
(Sub pop records/Border)

Betyg: 3

Lyssna

Jag har verkligen längtat efter en ny fullängdare från Malmös township tech-prins Spoek Mathambo. Väl i min dator är den lite mer skissartad och gitarrfrossande än jag hade hoppats. Det Seattlebaserade grungeskivbolaget är huvudmisstänkt för denna felmanöver. Här finns ingen ny ”Mshini Wam”, däremot andra starka stunder. Som höstsingeln ”Put some red on it” – världens första post-dubsteplåt om bloddiamanter, skriven av Spoeks fru Gnucci Banana. Eller Jimi Hendrix-vibrerande ”Stuck together” – om kusinen som tragiskt tog livet av sig när han var 14, och sedan dess aldrig lämnat hans sida. I den kontexten blir artistnamnet Spoek (spöke) och kyrkogårdsvideon till debutens Joy Division-cover extra betydelsebärande. Spoek har mycket att ge och jag tror ännu mer på nästa släpp.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Put some red on it”

Läs i DN

Irans 66-åriga trancepappa ger min tolk huvudvärk

mars 12, 2012  |  Iran, Konsertrecension

Läs i DN

Siavash Ghomayshi & Arash
Scen: Nya Solnahallen, Stockholm.

Betyg: 3

200 000 Facebook-fans. Ett utsålt Solnahallen. När den iranska trancens fader – 66-årige Siavash Ghomayshi – för första gången gästar Sverige med sin romantiska technopop från LA/Tehrangeles är Stockholms iranier på plats – och snyggt uppklädda till tänderna.

Det intensiva reklambombardemanget från storbildsskärmarna antyder vad det kostat att ta hit både honom och Arash. Vid sidan av scen är bord dukade för de som valt att värma upp för konserten med finmiddag. Två föräldrar dansar i ring med sin treåring bredvid två fnittriga mellanstadietjejer och påminner om att det här är en social höjdpunkt lika mycket som en konsert. Rent musikaliskt går min första estetikassociation till sovjetisk ”Jakobs stege”-pop. Men Siavash Ghomayshi som sett otaliga genrer passera sedan sin karriärsdebut 1959 är naturligtvis mer uppdaterad än så. Det är bara synd att rösten och de poetiska texterna drunknar så i technon. Läs mer

Ingen rök utan Snow

mars 7, 2012  |  Konsertrecension

Läs i DN

Miike Snow
Scen: Fotografiska, Stockholm.

Betyg: 4

Världspremiär för nya skivan ”Happy to you”. Guldmasker, luvtröjor, rök. Inledningen av Miike Snows konsert på Fotografiska känns som en lovande mix av ”Eyes wide shut” och Londonupploppen – tills brandlarmet går. Det känns självklart att se videon till ”Devil’s work” - en svettig ångestflykt i skinnbyxor till en slags ”La Ritournelle 2.0” – projicerad på just de här väggarna. Baksidan med att gigga på ett fotomuseum är förstås att brandlarmet är hyperkänsligt.

När de biffiga brandmännen stormat in och ut – och bandets Jesusliknande sångare Andrew Wyatt blottar hårsvallet är lite av mystiken borta. Läs mer

Sinéad fortsätter kriget mot kyrkan

mars 7, 2012  |  Skivrecension

Läs i DN

Rock

Sinéad O’Connor
”How about I be me (and you be you)”
(One Little Indian/Border)

Betyg: 3

Den senaste tidens galna Sinéad-rubriker dränker lätt faktumet att hennes första album på fem år är en kraftfull comeback. Murphy-rapporten om sexövergrepp i katolska kyrkan har gett ny glöd till sångerskans hat mot den institution som så präglat hennes uppväxt. ”I bleed the blood of Jesus over you and over every fucking thing you do” meddelar hon i ”Take off your shoes” och varnar för att kyrkans batterier håller på att ta slut. Även Bono får sig en känga för sin passivitet i frågan. Rösten är lika brinnande som kristallklar och gestaltar skickligt en förälskad brud, en drogberoende tjuv, en död soldatpappa och en övergiven singelmamma. Tyvärr är den daterade 90-talsrocken inte lika intressant som texterna.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Take off your shoes”