Kuduro, kristen rap och partybussar

juli 8, 2012  |  Afrika, Angola, Kenya, Sydafrika

Publicerad i DN 120708

Jag har aldrig varit så medveten om ljud som i Angola. Mittemot min kompis hus i småstaden Benguela ligger en lekplats bredvid stans ösigaste partybar. Ibland tränger barnskratten fram genom afrohouselåten ”Yelele” som bartjejen pumpar dag och natt. Men oftast dränks skratten. Om inte i klubbhittarna så i gospeln från grannkyrkan eller ropen från den gamla kvinnan som säljer fisk.

Det skulle kännas rätt idylliskt om inte Angola var en diktatur där vart femte barn dör före fem års ålder – trots en tvåsiffrig tillväxt. Presidenten har bossat sedan 1979 och lånar ut oljeinkomsterna till Portugal trots att 70 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Yttrandefriheten är ett skämt och ärren djupa efter det 39 år långa krigshelvete (självständighetskriget 1961-1975 och inbördeskriget 1975-2002) som inte bara slet sönder individuella liv, utan hela samhällsstrukturen. Det är alltså ingen slump att mollackord är vanligare i Angola än i många andra afrikanska länder. Musiken och dansen fungerar som ett kollektivt minne. I ett land där få har råd med terapi blir det naturligt med steg där man krälar på marken som en soldat, faller ner död eller dansar på knäna som om benen var amputerade. Logiskt med artistnamn som Gata Agressiva och Tuga Agressiva. Och självklart att kuduropionjären Tony Amado hämtar sina steg från Jean-Claude van Damme.

Läs mer

Skuldtyngt skrammel

april 19, 2012  |  Afrika, Samhälle

Läs i Fokus

KUL_bistand_hres

Skuldtyngt skrammel

Text: Nanushka Yeaman Illustration: Prince Hat/agent Molly & Co 19 april, 2012

Nu drar litteraturen ned byxorna på den självbelåtna bilden av biståndssverige.

Bistånd och postkolonialism har varit så tydliga teman under den svenska litteraturvåren att litteraturprogrammet »Babel« kallat trenden för bist-lit. Ämnet har varit lika hett på kultursidor och i bloggosfären – och tajmingen kunde knappast vara bättre. I år firar den svenska biståndspolitiken 50 år.

Biståndet. Denna betydande pusselbit i självbilden av det goda Sverige – Palmes Sverige – som sjösatte u-landshjälpen och tog ställning mot Vietnamkriget och apartheid.

Men i den nya bist-lit-skörden är det inga smickrande bilder som målas upp av de svenska välgörarna. Hemmafruar som knivhugger trädgårdspojkar, biståndsarbetare som utnyttjar prostituerade, gruvchefer som accepterar att regimen dödar strejkande arbetare.

Framför allt anklagas tidigare generationer, som i Gunnar Ardelius »Friheten förde oss hit« som utspelar sig i 60-talets Liberia – eller nyöversatta »Liberty« av danske Jakob Ejersbo som klär av biståndsarbetares moral i 80-talets Tanzania. Läs mer