Kuduro, kristen rap och partybussar

juli 8, 2012  |  Afrika, Angola, Kenya, Sydafrika

Publicerad i DN 120708

Jag har aldrig varit så medveten om ljud som i Angola. Mittemot min kompis hus i småstaden Benguela ligger en lekplats bredvid stans ösigaste partybar. Ibland tränger barnskratten fram genom afrohouselåten ”Yelele” som bartjejen pumpar dag och natt. Men oftast dränks skratten. Om inte i klubbhittarna så i gospeln från grannkyrkan eller ropen från den gamla kvinnan som säljer fisk.

Det skulle kännas rätt idylliskt om inte Angola var en diktatur där vart femte barn dör före fem års ålder – trots en tvåsiffrig tillväxt. Presidenten har bossat sedan 1979 och lånar ut oljeinkomsterna till Portugal trots att 70 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Yttrandefriheten är ett skämt och ärren djupa efter det 39 år långa krigshelvete (självständighetskriget 1961-1975 och inbördeskriget 1975-2002) som inte bara slet sönder individuella liv, utan hela samhällsstrukturen. Det är alltså ingen slump att mollackord är vanligare i Angola än i många andra afrikanska länder. Musiken och dansen fungerar som ett kollektivt minne. I ett land där få har råd med terapi blir det naturligt med steg där man krälar på marken som en soldat, faller ner död eller dansar på knäna som om benen var amputerade. Logiskt med artistnamn som Gata Agressiva och Tuga Agressiva. Och självklart att kuduropionjären Tony Amado hämtar sina steg från Jean-Claude van Damme.

Läs mer

Festexorcism i Angola

februari 22, 2012  |  Angola, Musik, Psykologi, Reportage


Det är ingen slump att just Angola är södra Afrikas centrum för dödsmetall. Att artisterna heter saker som “Gata Agressiva” eller att mollackorden är vanligare här än i många andra afrikanska länder.Nanushka Yeaman åkte till Angola för att spåra våldsärren i kulturen.

Publicerat i People nr 1, 2012.


 Det är strax efter midnatt. Några meter från Den Stora Etablerade Klubben i den angolanska småstaden Benguela, där vita ex-pats betalar dyra pengar för att festa till tandlös house händer något mycket roligare.

Inne på gården, bakom en hemlig dörr firar Claudia sin sextonde födelsedag med brutal kudurodans och konfettiregn av sönderrivna tidningar. Magnetiserade av musiken, ramlar jag och den spanska hjälparbetaren Begonia in, på flykt från grannklubben, och blir genast indragna i en kudurocirkel av ett gäng dövstumma 20-plussare.
Med stora leenden kör de klassiska kudurosteg som att dansa på knäna som om benen var amputerade och dansa med benen inåt som om de hade kryckor. Läs mer