Yachtrock dumpad för skedromantik

april 18, 2012  |  Skivrecension

Soulpop
Fibes, Oh Fibes!
”Album” (Universal)

Betyg: 4

Lyssna

”All I wanna do is take you home and spoon you” sjunger Christian Olsson med en känslomässig nakenhet som inte varit lika närvarande på tidigare album. ”Album” kretsar kring förälskelsen i dess allra bräckligaste inledningsfas vilket resulterar i att Olsson i två versioner av ”Goodbye to love” lämnar kärleken innan den – som vanligt – lämnar honom och ger världen ett hipstereko av Marilyn Monroes ”I’m through with love”. Läs mer

Det riktiga soundtracket till ”The hunger games”

april 4, 2012  |  Skivrecension

Hip-pop

Nicki Minaj
”Pink Friday… Roman reloaded”
(Young Money/Universal)

Betyg: 2

Det var inte bara kristna och Lil Kim som traumatiserades av poprappens Lady Gaga och hennes diaboliska ”Roman holiday”-framförande på Grammygalan den 12 februari. De förvridna psalm- och West Side Story-referenserna var ingenting mot den fasansfulla nannyrefrängen som skulle platsat i ”The hunger games” som en illustration av hiphopens Panem-matchande apokalyptiska utveckling. Att Nicki Minaj alltid spelat olika karaktärer för att fly mentalt från sin crackberoende pappa är djupt gripande, men på skiva blir manifestationerna av hennes manliga alter ego Roman Zolanski lika enerverande som de tama intågen på Britney och Rihanna-land. Som om det inte vore nog låter Weezy-gästade ”Sex in the lounge” som förlagan till Lonely Island-parodin ”I just had sex”.

Läs mer

Varför, Amadou & Mariam?

mars 28, 2012  |  Mali, Skivrecension

Läs i DN

Bluesrock

Amadou & Mariam
”Folila”
(Because/Warner)

Betyg: 3

Av alla samarbetspartners på det blinda succéparets nya skiva är det svårast att acceptera Bertrand Cantat – den franske rocksångaren som 2003 slog ihjäl sin flickvän, skådespelerskan Marie Trintignant, dömdes till åtta års fängelse och släpptes efter halva tiden. Att Cantats röst tidigare brann som Thåströms kan för mig inte kompensera att han är huvudgäst på denna skiva. Eller att han förstör ”Oh Amadou” med sin fasansfulla Johnny Halliday-refräng.Då är det lättare att glädjas åt Santigolds och Jake Shears (Scissor Sisters) insatser. Skivan är en syntes av två ursprungsidéer: ett crossoveralbum med hippa New York-kompisar och ett mer akustiskt Mali-album – vilket gör ”Folila” just så ojämn som kreativa kompromisser tenderar att bli.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Dougou badia”

 

Grekland satsar på soul

mars 28, 2012  |  Skivrecension, Soul

Soul

Samling
”Cosmic Grooves”
(It’s just music! Recordings/iTunes/Amazon)

Betyg: 3

Grekland må vara krisdrabbat, men det hindrar inte den tidigare Malmö-dj:n Georgios Paroglou från att starta skivbolag där. Eller dra ihop stjärnor som Betty Wright, Seu Jorge och José James till premiärreleasen. En Mats Nileskär-välsignad samling som rymmer p-funk, Curtis Mayfield-imitatörer och indianjamaicanska ex-operasångerskor.

Men också dub och rymdfolk. Navasha Dayo från Fertile Ground överraskar med nyboogie – Seu Jorge med att leka Craig David. Acid jazz-vibbarna förstärks av att Talkin Loud’-grafikern Swifty designat omslaget och japanska Monday Michiru rundar av skivan – om än med intetsägande sockervaddshouse.  Med hårdare trimning hade Cosmic Grooves gått från lovande till lysande.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”The nubian queens” ft José James

Lyssna på Spotify

Läs recensionen i DN

Kiwanuka-effekten

mars 14, 2012  |  England, Musik, Skivrecension, Uganda

Läs i DN

Folksoul

Michael Kiwanuka
”Home again”
(Communion Records/Universal)

Betyg: 4

Det är ett märkligt sammanträffande att Uganda den senaste tiden uppmärksammats för två så diametralt motsatta män. Å ena sidan världens mest eftersökta krigsförbrytare – Joseph Kony. ledare för terrorsekten Herrens motståndsarmé (LRA) som de senaste 24 åren tvingat tiotusentals barn att bli sexslavar och barnsoldater – och nu jagas i vår tids största sociala mediekampanj.

Å den andra hans totala antites, stjärnskottet Michael Kiwanuka, vars föräldrar flydde till Storbritannien undan landets ökända 70-talsdiktator Idi Amin. Läs mer

Postdubstep och bloddiamanter

mars 14, 2012  |  Skivrecension, Sydafrika

Afrofuturism

Spoek Mathambo
”Father creeper”
(Sub pop records/Border)

Betyg: 3

Lyssna

Jag har verkligen längtat efter en ny fullängdare från Malmös township tech-prins Spoek Mathambo. Väl i min dator är den lite mer skissartad och gitarrfrossande än jag hade hoppats. Det Seattlebaserade grungeskivbolaget är huvudmisstänkt för denna felmanöver. Här finns ingen ny ”Mshini Wam”, däremot andra starka stunder. Som höstsingeln ”Put some red on it” – världens första post-dubsteplåt om bloddiamanter, skriven av Spoeks fru Gnucci Banana. Eller Jimi Hendrix-vibrerande ”Stuck together” – om kusinen som tragiskt tog livet av sig när han var 14, och sedan dess aldrig lämnat hans sida. I den kontexten blir artistnamnet Spoek (spöke) och kyrkogårdsvideon till debutens Joy Division-cover extra betydelsebärande. Spoek har mycket att ge och jag tror ännu mer på nästa släpp.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Put some red on it”

Läs i DN

Sinéad fortsätter kriget mot kyrkan

mars 7, 2012  |  Skivrecension

Läs i DN

Rock

Sinéad O’Connor
”How about I be me (and you be you)”
(One Little Indian/Border)

Betyg: 3

Den senaste tidens galna Sinéad-rubriker dränker lätt faktumet att hennes första album på fem år är en kraftfull comeback. Murphy-rapporten om sexövergrepp i katolska kyrkan har gett ny glöd till sångerskans hat mot den institution som så präglat hennes uppväxt. ”I bleed the blood of Jesus over you and over every fucking thing you do” meddelar hon i ”Take off your shoes” och varnar för att kyrkans batterier håller på att ta slut. Även Bono får sig en känga för sin passivitet i frågan. Rösten är lika brinnande som kristallklar och gestaltar skickligt en förälskad brud, en drogberoende tjuv, en död soldatpappa och en övergiven singelmamma. Tyvärr är den daterade 90-talsrocken inte lika intressant som texterna.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Take off your shoes”

 

Estelle är för begåvad för att kråma sig runt Rick Ross.

februari 29, 2012  |  England, Skivrecension, Soul

Läs i DN

Soul

Estelle
”All of me”
(Homeschool/Warner)

Betyg: 2

Glöm titeln. Det här är inte alls allt Estelle har att erbjuda. Ärligt talat vet jag inte vad hon håller på med, mer än att göra Lauryn Hillska ”Miseducation”-interludes och jamma fram fantasilösa hittar med topplistenamn. Estelle är för begåvad för att kråma sig runt Rick Ross. Att den David Guetta-producerade singeln ”Freak” inte sålde tillräckligt för att inkluderas på skivan, borde också varit en indikator på att Estelle inte tjänar på att fausta sig fullt ut.

Den inre konflikten synliggörs lika mycket inom som mellan låtarna. Ofta hör man hennes eget uttryck i verserna tills det mosas av en radiodesignad ångvältsrefräng. Att skivans främsta dunderhonungsspår heter ”Do my thing” blir i sammanhanget rätt ironiskt.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Do my thing” ft Janelle Monáe

Upploppsprofetia och oljekollaps

februari 15, 2012  |  England, Skivrecension

Läs i DN

Hiphop

Speech Debelle
”Freedom of Speech”
(Big Dada/Import)

Betyg: 4

Det är ingen hemlighet att Speech Debelles Mercury Prize-vinnande debut ”Speech therapy” inte fick den uppmärksamhet hon, juryn eller skivbolaget väntat sig. Men frustrationen blev konstruktiv. Folkbeatsen och stråkarna dumpades för ösigare produktioner och Speech Debelle gick från personliga trauman till kollektiva samhällssår. Typexemplet är förra årets mest synska låt – Roots Manuva-gästade ”Blaze up a fire” som förutspådde upploppen i London (och släpptes i förtid när de brutit ut för att ge någon slags förklaring). Tätt följd av en skräckvision av livet utan olja i ”Collapse”. Britternas Bahamadia Jr lyser i de mörkaste spåren men övertygar också som virvelstorm i ”Studio backpack rap”.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”The problem”

 

Lyssna på Kimbra i stället

februari 15, 2012  |  Skivrecension

Läs i DN

Pop

Gotye
”Making mirrors”
(Universal)

Betyg: 2

En Ashton Kutcher-hajpad och Sting-kanaliserande indietrummis som gillar att nakenmåla sig? Ja, det är ganska exakt vad vi har att göra med här. Därmed inte sagt att tavelvideon till Gotyes hitduett ”Somebody that I used to know” inte är sevärd. Ja, minst lika bra som låten i sig – som amerikanska tonårsserier så klart kastat sig över.  Tyvärr är resten av skivan en kvalitetsmässig puckelpist. I ena sekunden levererar 10-talets Peter Gabriel snygg dubpop, i nästa gör han pannkaka av en Twin Peaks-sampling och snattar fel plagg från Motown.

Kolla hellre upp Gotyes duettpartner Kimbra – en spännande hybrid av Feist-Amy och Björk – och garanterat det bästa som hänt Nya Zeeland sedan Flight of the Conchords.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Somebody that I used to know”