Får Sun Ra att låta borgerlig

februari 8, 2012  |  Frankrike, Skivrecension

Månpop

Air
“Le voyage dans la lune”
(Emi)

Betyg: 3

Begreppet tidlös får en ny dimension när världens första sci-fi-film – Méliès “Resan till månen” från 1902 (!) 110 år senare får ett handen-i-handsken-soundtrack, signerat Air. Det hade så klart varit tjänstefel att inte låta Frankrikes mest månbesatta duo tonsätta denna nationella kulturskatt och filmhistoriska heliga graal. “Det kändes som han (Méliès) var med i bandet”, kommenterar Air själva, till synes skakade av att, ett sekel för sent, ha hittat sin tredje bandmedlem. Denna begränsade utgåva bjuder både på den kvartslånga filmen med originalsoundtrack och en fullängdare där låtarna växt och nya kommit till. Med olycksbådande timpanis och sirenartad falsksång cementeras en destabiliserande spökstämning som bara bryts när psykedeliska “Sonic Armada” får Sun Ra att låta borgerlig. Utan Méliès bilder landar Air i en konturlös “Moon Safari” på syra, så börja gärna med dvd:n.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: “Moon fever”

Läs i DN

 

”Skimrande-ljuvligt-exotiskt!”

februari 1, 2012  |  Indonesien, Skivrecension

Läs i DN

Folkmusik

Sambasunda Quintet
”Java”
(Riverboat/Cosmic)

Betyg: 4

”Skimrande-ljuvligt-exotiskt!” lockar flyern till denna indonesiska sagokombos konserter – utan att ljuga det minsta. Antingen handlar det om par som otåligt väntar på att mötas, blir förälskade omgivna av blommor eller iakttas av en voyeuristisk måne. Stjärnan är lika mycket instrumentet kacapi – en båtformad västjavanesisk cittra – som sångerskan Neng Dini Andriati. Ibland används tre kapacis på samma gång, ibland räcker texter om en älskad som slutat svara på brev som dramatik. Mest ödesmättad och motsägelsefull är barnsången ”Jaleuleu ja” som bjuder in till lek, men låter som en maffiauppgörelse i Väst-Javas huvudstad Bandung. Skivans enda akilleshäl är det fasansfulla Irland-möter-Indonesien-monstret ”Paddy Pergi Ke Bandung”(Paddy goes to Bandung).

Frånsett detta misstag är ”Java” en ljuvlig enkelbiljett till en annan värld.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Jaleuleu ja”

Laleh: ”Sjung”

januari 25, 2012  |  Skivrecension

Läs i DN

Pop

Laleh
”Sjung”
(Lost Army/Warner)

Betyg: 4

TV-rutan har alltid varit den snabbaste flygrutten till svenskarnas hjärtan. I höstens ”Så mycket bättre” charmade Laleh hela landet – för att inte tala om Tomas Ledin – med sin utstrålning, integritet och ambition i nytolkningarna. Om denna tv-succé var trailern till vinterns skivsläpp är dubbelskivan ”Sjung” Lalehs verkliga genombrott där hon går Norrmalmstorg på hela Sverige, som hiphopduon Stockholmssyndromet skulle ha sagt.

För varje album blir Lalehs uttryck bara mer och mer renodlat och jag kan ibland sakna de tvära kast som definierade debuten. Men uppstramningen ger onekligen en helhet som förut saknats.

Trots alla brittiska 80-talsreferenser vilar det också något oerhört svenskt över ”Sjung” – inte bara för att döden i bästa Bergman-anda är ett återkommande tema eller för att ”Vårens stora dag” låter som en Håkan Hellström-hit med ABBA-ambitioner.

Man hör det i himmelskörerna, kulingen och 70-talsflöjterna i titelspårets sagoskimrande naturhymn. I den Giorgio Moroder-ångande ”Just nu”-covern som låter som kompromissen mellan Barns och Nürnberg 47:s diametralt motsatta sound i 80-talsklassikern”G”. Och inte minst i vispsalmen ”På gatan där jag bor” där hon målar upp sitt ideal-Sverige. Läs mer

Bob Dylans bortglömda idol

januari 25, 2012  |  Skivrecension, USA

Läs i DN

Folkblues

Karen Dalton
”1966”
(Delmore Recording Society/Border)

Betyg: 4

Om Billie Holiday varit ung på 60-talet och hängt med folksångarna i Greenwich Village hade hon troligtvis låtit en hel del som Bob Dylans bortglömda idol, Karen Dalton. Denna Oklahomafödda indianättling gillade varken att sjunga live eller spela in i studio, vilket naturligtvis försvårade hennes chanser att slå igenom. Musik var för henne något spontant som uppstod med vännerna kring köksbordet. På ”1966” får vi uppleva en sådan kväll genom spöklik tjuvlyssning. Inspelningarna andas en sådan lantlig nakenhet att det nästan hörs att huset de är gjorda i saknar både adress och rinnande vatten. Som bonus tar Dalton postumt tillbaka den gamla folksången ”Cotton Eyed Joe” – enligt vissa musikvetare uppfunnen av slavar i Louisiana – från Rednex hedniska klor och sveper in den i ett långsamt, drömskt Tim Buckley-skimmer.

Nanushka Yeaman

Bästa spår: ”Katie Cruel”

 

 

Alla faller handlöst för Feist – Veckans album

oktober 5, 2011  |  Skivrecension

Läs i DN

Med fjärde albumet går kanadensiska multibegåvningen Leslie Feist i viss mån i nya riktningar. Men hon befäster sin position som en av vår tids mest fängslande kvinnliga artister.

Pop
Feist
”Metals”
(Polydor/Universal)

Betyg: 4

Innan ett visst fruktrelaterat datorföretag använde sig av Feists oemotståndliga poppärla ”1234″ för att kränga nano-pods, var den kanadensiska indiedrottningen förbehållen en lycklig global cirkel av hipsters och frankofiler med koll på Paris musikscen. (Adele introducerades exempelvis till Feist via sin franska kompis.) Pionjärfansen fann henne via indiekollektivet Broken Social Scene, andra genom hennes rituella dop av Peaches eller stepprapexperiment med Gonzales, men de flesta föll handlöst för hennes oslagbara andra skiva ”Let it die” – ett ljuvligt genrekaleidoskop som inte ens lattekaféerna kunde krama sönder. Läs mer