Kärlek efter apartheid

september 14, 2012  |  HBTQ, Kärlek, Samhälle, Sydafrika

”Ok guys, jag är gay och vi ses på mitt bröllop”. Så kom sydafrikanske Balti ut för sin familj. Ett av många Balti-typiska citat under mitt och Mattias Lundblads möte med honom och hans man Gavin. Intervjun finns fortfarande ute i affärerna för den som vill läsa (se Good News Magazine-omslaget till vänster). Här är ett smakprov ur texten.

Kärlek efter apartheid

Gavin och Balti är ett unikt par i dagens apartheidärrade Sydafrika.
För Good News berättar de om längtan, modelltåg, benproteser och en svåger som till slut slog en signal.

Gavin Terblanche och Belteshazzar Raubenheimer har inte bara magiska namn. De har också en butik tillsammans i Kapstadens pittoreska och shoppingintensiva gaykvarter Green Point. Där säljer de Tintin-aktiga antikviteter, smycken och mini-tavlor av Afro-Magnum och Rasta-Elvis. Läs mer

Bästa nationalsången

juni 6, 2012  |  Hiphop, Samhälle

Missa inte den dagsfärska remixen på ”Tysta ner” – producenten Stress antirasistiska kampsång starring Promoe, Sebbe från Kartellen, Moms från Mohammed Ali, Nimo och Malcolm B. Hooken hanteras liksom förra gången av Aleks.

Originalet släpptes i december av RMH Sweden och frontades då av Adam Tensta, Eboi, Dida och Aleks.

I denna nytändning går Sebbe till attack mot ”nazister med kycklinghjärtan”, medan Moms gör upp med jobbdiskriminering och Promoe rasar mot rasistiska likhetstecken mellan mänsklighet och svenskfientlighet. Adam Tensta avslutar med att berätta hur det känns att jagas av 20 skinnskallar utan att polisen griper in.

Samtal med Adam Tensta
Samtal med Moms

Samtal med Sebbe Staxx

Jag ska fira nationaldagen med att gå och se min vän Seppis lapptäcke av världskartor på Liljevalchs med sommarens finaste titel: ”Vilka är vi och vilka är dom om dom är vi och vi är dom?

 

 

 

 

 

 

 

 

http://www.youtube.com/watch?v=opjcjChmClk

Slåss för rätten till sin kropp

maj 18, 2012  |  Kenya, Samhälle

Läs i Sydsvenskan och se Mattias Lundblads fantastiska bilder

Kenya – landet där en kvinna våldtas varje halvtimme

Varje halvtimme våldtas en kvinna i Kenya. Maggie Mbatia är en av dem som fått nog. Tillsammans med sina kollegor lär hon kvinnor och barn att försvara sig själva.
– Rör inte mina bröst! Det här är min kropp! vrålar tjugo kvinnor i kör i den nedgångna samlingslokalen.
Vi befinner oss på självförsvarskurs i den kenyanska kåkstaden Dandora – ett av världens mest förorenade områden med Nairobis största soptipp som dysfunktionellt hjärta. Läs mer

Falafelstaden vs Malmöpolisen

april 25, 2012  |  Hiphop, Musik, Samhälle

Jag gillar den seriösa falafeltexten. Folkmusiker borde sjunga mer om falafel.
Skön motvikt till SVT:s Malmöpolisen.

Sanningen bakom Graceland

april 23, 2012  |  Musik, Samhälle, Sydafrika, USA

Paul Simon – osolidarisk egomusiker eller fritänkande antiapartheidkämpe?

Kom och red ut kontroversen kring Graceland tillsammans med mig, DocLounge, Novell och BonChance torsdagen den 3 maj på Debaser Medis när det blir filmvisning av Under African Skies!

Läs mer

Mofeta & Jerre på Fasching

april 22, 2012  |  Hiphop, Konsertrecension, Samhälle

Mofeta & Jerre
Scen: Fasching, Stockholm.

Betyg: 4

Det är synd att Mofeta & Jerre döpte sin debut till ”Bomben”. För det är uppföljaren ”Briljanter och smaragder” som är den verkliga bomben. På Fasching illustreras det souliga albumet med lika gnistrande armband som liveband (Spiderdogs förstås). Duon inleder starkt med triaden ”Nedräkning”, ”Glasögon är fult” och ”Kalifornien” (eller snarare ”Kälifornien”). Efter att Albin Gromer gästat på ”Är vi där nu” och Stockholms kokainlavin rullat fram i ”Väderleksrapport” går Mofeta obehagligt nära en misshandlande mans tankar i ”Lilla flicka”. En skarp kontrast mot ljuva ”Drömmer om dig”.

I vår digitala samtid är organiska album som ”Briljanter och smaragder” alltmer ovanliga. Det sänkta tempot ger låtarna en fyllig spänst, medan flowexperimenterandet och de snygga soulrefrängerna ramar in dem i guld. Läs mer

Skuldtyngt skrammel

april 19, 2012  |  Afrika, Samhälle

Läs i Fokus

KUL_bistand_hres

Skuldtyngt skrammel

Text: Nanushka Yeaman Illustration: Prince Hat/agent Molly & Co 19 april, 2012

Nu drar litteraturen ned byxorna på den självbelåtna bilden av biståndssverige.

Bistånd och postkolonialism har varit så tydliga teman under den svenska litteraturvåren att litteraturprogrammet »Babel« kallat trenden för bist-lit. Ämnet har varit lika hett på kultursidor och i bloggosfären – och tajmingen kunde knappast vara bättre. I år firar den svenska biståndspolitiken 50 år.

Biståndet. Denna betydande pusselbit i självbilden av det goda Sverige – Palmes Sverige – som sjösatte u-landshjälpen och tog ställning mot Vietnamkriget och apartheid.

Men i den nya bist-lit-skörden är det inga smickrande bilder som målas upp av de svenska välgörarna. Hemmafruar som knivhugger trädgårdspojkar, biståndsarbetare som utnyttjar prostituerade, gruvchefer som accepterar att regimen dödar strejkande arbetare.

Framför allt anklagas tidigare generationer, som i Gunnar Ardelius »Friheten förde oss hit« som utspelar sig i 60-talets Liberia – eller nyöversatta »Liberty« av danske Jakob Ejersbo som klär av biståndsarbetares moral i 80-talets Tanzania. Läs mer

Tillsammans. Om crowdfunding och kamelmjölk.

mars 28, 2012  |  Ekonomi, Film, Kenya, Reportage, Samhälle

Se mitt och Mattias Lundblads Kenya-reportage här på Fokus hemsida

Tillsammans

Text: Nanushka Yeaman Foto: Mattias Lundblad

Många små bidrag kan finansiera stor ­kultur. Crowdfunding är ett växande alternativ till traditionellt kulturstöd.

Den Kenya-baserade filmproducenten Sebastian Lindström har just kommit tillbaka från Nairobi Hospital.
– Vad är klockan? Jag måste skriva ner när jag dricker kamelmjölk!

Det är första dagen av hans kamelmjölksdetox. Under tio dagar ska han enbart dricka öknens mest näringsrika dryck och se hur blodvärdena förändras. Efter ett blodprov på sjukhuset svepte han 1,5 liter kamelmjölk framför sköterskan.

Läs mer

Afrofuturism på finbesök

mars 21, 2012  |  Ghana, Krönika, Musik, Samhälle

Läs i DN

Han är barfota. Han bär kjol. Han gör afroromska sånger om ekorrar. Detta i ett konservativt land dominerat av gospel och mainstream-hiplife. Man kan lugnt säga att afrorumänske Wanlov the Kubolor är en av Ghanas mest fritänkande artister.

Jag träffar honom en solig eftermiddag i Accra. Han bor hemma hos sin manager Panji i ett hus som funkar lite som en lightversion av Felas ”Kalakuta Republic” – minus polygamin. Huset är som en svängdörr för stans mest intressanta musiker, en trappa ner målar Panjis bror tavlor och ute på gården står dockteatern som Wanlov har byggt till videon ”Veverita” (ekorrlåten). Läs mer

Baaziz på Kägelbanan

december 19, 2011  |  Algeriet, Konsertrecension, Samhälle

Läs i DN

Baaziz
Scen: Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm.

”Vår president är den enda som bor med sin mamma”, förklarar den algeriska protestsångaren Baaziz, i sin randiga Parisbohemtröja till publikens jubel, och Elvisvickar glatt med höfterna.

Den ystre sanningssägarens dödsföraktande texter och jazziga mix av fransk chanson och Dylan har älskats av folket och avskytts av generalerna sedan starten 1989. TV-kuppen år 2000 där han i stället för att sjunga den patriotiska ”Algérie mon amour”, attackerade militärmakten i direktsändning – den s.k. Baaziz-affären – resulterade i beslagtagna skivor, censur och fortsatt fransk exil.

Ändå är detta något av den gladaste protestmusik jag någonsin hört – och det beror inte bara på den übersvängiga sopransaxen. Enligt Baaziz själv är humorn algeriernas främsta överlevnadsstrategi. Ingen undgår hans syrliga sanningar – varken regeringen eller islamisterna. Även Sarkozy får en välförtjänt plats i publikfavoriten ”El Bandia ”(Alla är banditer).

Först när Baaziz sjunger om papperslösas utsatthet i Frankrike, stelnar leendena.

Även i de andra sångerna skymtar desperationen. ”Vad har vi gjort med självständigheten?” frågar han sig och anklagar regimen för att driva folket till vansinnets brant.

Som väntat hyllar han i stället chaabi-kardinalen M’Hamed El Anka, Elvis och den franske countrytrubaduren Renaud. En vanlig kritik mot Baaziz är just att han kör lite väl många covers. Men det berör knappast mannen bakom ”Je m’en fous” (Det skiter jag i.) Eller fansen, som gastar med och ser sällsynt upplyfta ut efteråt.

Nanushka Yeaman